Efter en eftermiddag med Joakim Jardenberg i förra veckan - Sociala medier för barnboksförfattare - har jag varit väldigt aktiv och bl.a. startat en ny blogg.
Välkommen dit istället!
Här ska det så småningom bli en "vanlig" hemsida.
Det var mycket marschmusik på Globen igår. Jag vet för jag var där... Märkligt. Efter alla dessa plågsamma lördagar (jag vet inte för jag har inte tittat) blev det alltså dessa låtar kvar. Ja ja. För mig fanns det två sånger som klarade pinsamhetskraven, och de kom etta och tvåa.
(Nyss började Brassgudstjänst från Höga missionskyrka... aningen för flummigt för mig.)
Vi har fått en personligt adresserat brev från värden där han(?) berättar att fåglar är vackra att se på. Han(?) säger också att fåglar hittar mat själva. Vidare säger han(?) att fåglar skräpar ner. Han(?) säger också att, om man nu har gjort det så ska man sluta med att göra det, alltså mata dem. Jag ringde genast upp honom(?). Men det var så många som ringde att det var lika bra att jag lät bli, sa en inspelad röst. Jag får prova igen.
Det är ett par saker jag vill veta. Varför har vi fått det här brevet? Har han(?) sett oss mata fåglar på gården? Tycker han(?) att mitt gråa hår indikerar en tendens till dylika handlingar?
Tycker han(?) att det är bra tajming att klaga på fågelmatare som skräpar ner när det samtidigt ligger drivor med sopor på gården? Sopor som han(?) borde ta itu med...
Förra veckan var det stopp i tunnelbanan. Det berodde på rökutveckling, sa man. Det lät intressant, tänkte jag. Kanske det är något jag skulle kunna jobba med också. Rökutvecklare? Ja, det låter väldigt spännande. Jag tycker att röken var bättre förr i tiden. Den har liksom tunnats ut och borde utvecklas mot en mer fyllig variant. Jag ska gå till Arbetsförmedlingen imorgon! Nej, förresten, då jobbar jag ju...
Plötsligt insåg jag att it-girls inte har något med datorkommunikation att göra...
Det var inte igår. Det är Facebook som tagit över den lilla tid jag ägnar åt sociala medier, som de kallas. Och det här skriver jag mest för att se om bloggen finns kvar. Jag vet att det inte är någon som läser i alla fall....
Jag måste börja med att citera Christer Pettersson: "Varför säger folk saker?" Det var i samma intervju där han sa: "Herre gud i himlen - Lisbeth Palme - tänk om jag fick krama den kvinnan." Visst ryser man lite än?
Nämen igår var det vår plågade Miljöminister som uttalade sig om Förbifart Stockholm i radio och det blev väl inte helt rätt. Men han började med att förklarat att det inte är motorvägen utan bilarna som släpper ut avgaser... varför tänker jag på vapenivrarna i USA?
Men så fick han frågan om hur Sverige nu ses ute i Europa, när man som ordförande i EU och föregångsland vad gäller klimatarbetet satsar på motorvägsbyggen: "Jag önskar att det fanns andra länder i Europa som går så långt före oss som vi gör." Läs det där en gång till!
Och så i morse råkade vår svensk i rymden bli ryss. Så här lät det i P1: "Den svenske kosmonauten, eller astronaut är han till och med..."
Livet är underbart så länge folk skriver och säger fel saker. Eller nåt.
Jag har ingen iPhone som kan mäta löprunda och topphastighet, men idag tog jag med mig min gamla Kobra istället. Det gick jättebra och snabbast sprang jag nog just efter att jag kommit på att man kan vira upp sladden runt armen så att den inte gungar och slår mot knäna.
Eller hur man säger.
Idag i P1 rapporterades det om FN:s generalsekreterare Ban Ki Mons resa till Burma. Det sas att han hoppades få MÖTA den politiska dissidenten Daw Aung San Suu Kyi. Och det sas också att hon hoppades att får MÖTA. Inte vad eller vem, bara möta. Hm. Det svenska ordet "träffa" skulle ha passat mycket bättre eftersom det innebär en aktiv handling och samtidigt att man stannar. Att möta någon känns väldigt passivt och samtidigt i rörelse. "Jag undrar hur många bilar jag kommer att möta längs vägen", kan jag tänka när jag ska åka hemöver. Jag vill inte träffa de bilarna. Bara möta dem.
En annan sak som en vän påpekade häromdagen var det faktum att man på sin dator har en "delad" mapp. Delad betyder i det här sammanhanget att flera kan använda den. Inte att den är delad, som en apelsin eller limpa. Det borde väl heta att det är en gemensam mapp? Ja, inte fan vet jag.
(På väg norr ut i ett delat fortskaffningsmedel längs rälsen, där vi stundom får möta andra tåg.)
Klockan åtta rundade jag Trekanten på min löprunda. I solen låg tre unga tjejer och solade. Klockan åtta.
Jag tror att de var kvarglömda från igår.
I lördags hörde jag en ung kvinna säga till en ung man:
"Jag känner att du är så bra på att generera egna processer."
Och han svarade:
"Jag hoppas det."
Och jag undrade om det var en raggningsreplik.
(Mina vänner på Facebook: Ja, ni har redan läst det här,
men jag har andra, seriösare vänner som skiter i FB...)
Man häpnar över att DN dristar sig till att ordvitsa även när det gäller lite svårare ämnen. Som flygplanskatastrofer. Det här hittade jag nyss på DN:s hemsida: "Bestörtning bland anhöriga."
Modigt
Idag iscensattes något måhända illvilligt mot mig. Inte personligen kanske, men i alla fall.
Intet ont anande gick jag Odengatan fram efter välförättat värv; jag hade precis avslutat en skrivkurs och bar därför glad i hågen en bukett röda rosor under armen. Såg på håll en ung kvinna närma sig med en stor bunt böcker i famnen och redan då osäkrade jag min revolver; hon verkade lite udda. Och mycket riktigt: när hon bara var några meter ifrån mig styrde hon in på kollisionskurs och började omständligt att falla framför mig. Men hon föll inte helt och tappade inte böckerna riktigt. Jag bromsade in, sa "oj" och rundade tjejen.
Ett trettiotal meter längre fram stod två högstadieungdomar med block och pennor i händerna och antecknade.
Hm. Undrar vad de skrev om mig? Hjärtlös? Känslokall? Asocial?
I P1 igår eftermiddag meddelades det att Barack Obama gjort en kovändning i någon viktig fråga. Nja, tror bara att det handlade om hur amerikaner misshandlat och torterat oskyldig utomlands, och det kan väl ändå inte vara så himla viktigt. Det handlade om huruvida dessa övergrepp skulle offentliggöras. Något Baracken varit positiv till tidigare. Men nu kovänt.
Och det är det jag blir nyfiken på: kan man kovända i USA, och vad heter det i så fall? "He made a cow turn." Eller är det bara det han talat om när han gastat CHANGE hela tiden: "Change we will!" liksom?
Nej, jag var inte på Konstfacks vernissage igår. (Har ni förresten tänkt på hur det där stackars ordet "vernissage" ofta stavas fel?) Men däremot sneglade jag på sångtävlingen i teve. Det var första kvalomgången och Sverige var med.
Det var precis så äckligt överdrivet på alla sätt som man kunde förvänta sig. Och så det där klassiska presentatörsparet: hon supermodell och han avdankad "tevepersonlighet". Och båda skrikande "Allååååå Jorööööööööp" så fort musiken tystnade. Vad är det i just hysteri som man tror omedelbart omvandlas till glädje, rolighet, mys, underhållning? Fattar de inte att mikrofonerna är till för att de ska kunna PRATA med publiken.
(Och det här med ung vacker kvinna i par med lite äldre hårt korsetterad kladdgubbe?)
Jag var tvungen att stänga av ljudet mellan bidragen, som i och för sig också var ovanligt plågsamma. Men när den maffiga manskören kom in blev jag alert. Det blev ett ryskt Tingeling! Men hur jag än sökte kunde jag inte hitta självironin... De är otroligt subtila, de där ryssarna.
Min fru fick en introduktion i Flash och så här blev det:
På väg till Konstfack för att se "riktig" konst såg vi den här bänken på Hägerstensåsen:
Får man verkligen utsätta helt ovetande barn i trean för detta?
Jag vet inte, men det var just det vi gjorde idag, jag och den store fakiren Orhae!
(Vill ni se mer av honom så kan ni titta på "Vi i femman" nästa lördag - 9:e maj!)
Så kan det se ut där.
Äta kyckling!
(Gjorde det idag. Det gick bra. Bara knastrade lite mellan tänderna.)
Nu när man ställt UT grillen eller trädgårdsmöblerna för i år börjar jag fundera på om det var svettas in våren man skulle göra eller frysa.
Snöstorm igen. Det känns nästan skönt att vara sjuk.
Idag bestämdes det att SJ ska bli av med monopolet på järnvägarna i landet. Först upp på banan verkar RyanAir bli. Det blir enkelt och effektivt: godsfinkor och medhavd fika. Enda problemet är att alla tåg kommer att avgå från Nyköping.
Ja, nu var det länge sedan jag jobbade på den här "serien", men å andra sidan har jag inte sett något spännande. Konstfacks examensarbeten har jag råkat missa, eller är det här ett sånt som "pågår" i Vasaparken?
Hörde på Vetenskapsradion i fredags morse att forskare lyckats ta bort obehagliga minnen ur huvet på en råtta. Det verkar häftigt. Råttor, särskilt labbråttor, har säkert en hel del minnen de helst skulle vilja slippa så den forskningen måste vi stödja. Men man undrar om det verkligen är värt att lägga ner så mycket möda på råttorna. Det undrar man.
Jag hade hål i skorna. Det blev kallt om hälen. Det kom ju in fukt där. Och som det ser ut på gatorna nu. Men jag gick tillbaka med skorna och sa som det var. Att de var dåligt gjorda. Med konstiga spår under hälen, och där kom stenar in. Och nya stenar som tryckte in de tidigare stenarna. Till slut blev det som det blev. Jag sa att jag förstås kunnat låta bli att gå på de där stenarna, att jag hade kunnat undvika dem, men nu var det för sent.
Utan vidare lät de mig få tillbaka alla pengarna. Och de behöll skorna. Eller så här: jag köpte nya skor för pengarna. Jag behövde inte lova att låta bli att gå på såna där små och ganska vassa stenar. Det var okej ändå.
Förra veckan var det första gången någon frågade mig om jag var pensionär. Det är bara att tugga i sig. Men som 49-åring? Hm.
Vi var i Helsingfors igår. Raka gator. Stora hus. Luftigt. Kallt och halt. Och så tog jag den här bilden:
I morse hörde jag Göran "KD-isen" Hägglund i radio. Han pratade om pengar som skulle ut i landet som stimulans. Han kallade det "morotspengar" och det kändes kreativt för man förstår precis vad som menas. Eller hur?
| S | M | Ti | O | To | F | L |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |