Orättvisa namn
Hur kan ett så kort namn som till exempel Ove få innehålla två stavelser, medan mitt nästan dubbelt så långa Bengt bara har en?
« september 2007 | Main | november 2007 »
Hur kan ett så kort namn som till exempel Ove få innehålla två stavelser, medan mitt nästan dubbelt så långa Bengt bara har en?
Tänk om man skulle heta Lars GW Persson.
I så fall ska du ta och titta in på Staffantomens blogg som inte är vilken blogg som helst. Han lägger ut betraktelser och historier ur verkliga livet. Med lite skruv. Lite skruv. Skruv.
Andas djupt och våga er in, ni kommer inte att ångra er.
Just nu nös Lasse Anrell på väg ut från Wayne´s på Götgatan.
"Prosit", tänkte jag.
Jag är så imponerad på och glad å våra mycket kompetenta eu-politiker som äntligen - efter år av hårda förhandlingar, omskrivningar, möten, flänganden än hit och än dit över kontinenten - lyckats enas om en skrivning som till slut nästan blev om inte en konstitution så i alla fall - nästan - ett fördrag. Tanken var också att det skulle bli så enkelt att en gymnasieelev utan vidare skulle kunna förstå det, men de kunde i alla fall begränsa sig till cirka 150, i och för sig, ganska tätskrivna sidor plus vissa länders små undantag.
Men nu finns det på papper!
"En häst är ett rött djur med tre ben som låter: Bäääää."
Där satt den! Men England reserverar sig och skriver in i sina undantag att "hästen kan ibland också vara blå och låter överhuvud taget inte alls". Frankrike håller med fördraget till punkt och pricka och skriver bara in ett litet undantag i sitt eget fördrag. Där står det också "som kan flyga". Tyskarna är ju alltid lite Merkelvärdiga så de har i sina undantag skrivit in att "hästen egentligen lever under jord och äter mullvadar. Den är grön med prickar på. Hästen alltså." Sverige begärde inga undantag. Man lägger sig som vanligt platt på marken och låtsas att hästen är en pudel, för så har det alltid varit här hos oss.
Jag säger som Reinfeldt: Det här är på riktigt och vi kan göra skillnad över tid.
GP skriver visst om Kameleontpojken idag.
Man blir nyfiken. Det lät positivt.
Bor jag i fel stad?
Uppdatering: Läs här.
Först trodde jag att David Lynchs nya film hette "Finland Empire" och genast började jag få upp bilder i huvet. Det kändes spännande. Kaurismäki meets Twin Peaks liksom. Dallrande spänning och på gränsen till enerverande lågt tempo i de finska skogarna. Suggestivt och hotfullt. Bra, helt enkelt.
Men sen insåg jag att jag hade läst fel.
Idag är det förkylt värre. Det är blodgrape och ingefärate för hela slanten.
Är det förresten bra för bihålorna med honung?
Och hur får man in det?
Ibland är han fyndig, den där Ohly. Hörde lite på debatten nyss och då kläckte han ur sig begreppet "överklassnära tjänster". Satt fint, tycker jag, men han kanske inte är först. Jag har säkert missat det förut.
"Vardagspusslet" tjatades det om och så fort jag hör det så osäkrar jag min revolver. Liksom när jag hör "jobbskaparpolitik" som är ett hopplöst och dagisartat uttryck.
Det är väl inte särskilt aktuellt, men det slog mig idag och därför är det aktuellt för mig.
Jag tänkte på den där stackars kvinnan som kräktes i teve. Det visade sig vara lika nyttigt för hennes karriär som Robert Wyatt påstår att det var för hans när han föll ut genom ett fönster och bröt ryggen... Det var en dålig jämförelse, särskilt med tanke på vad jag hade tänkt skriva nu. Hm.
Nå. Den här kvinnan har blivit intervjuad och uppvaktad av mediafolk från när och fjärran. Det skulle förvåna mig om hon är kvar på tv4 vid årsskiftet.
Vad det här kan föra med sig vet man ju inte, men jag är rädd för att fler spyor kommer att dyka upp i rutan, och då särskilt från hallåor, ekonomireportrar och andra sk. vattenbärare och underhuggare inom alla kanaler. Till en början kan det nog komma att bli ganska underhållande. Kanske kommer man att kunna spela på vem som spyr näst, bäst och mest. Men efterhand blir man nog ändå blasé och bara äcklad.
Så jag tycker att kanalledningarna redan nu ska ta tag i det här och kräva vomeringsförbud under sändning. Tänk på det vid anställning och nyförhandlingar!
Typiskt. Med ont i halsen vaknar jag försoven. Och nu hinner jag inte blogga alls. Jag som hade en så bra idé. Hm.
Den frågan fick en panel bestående av fyra barn- och ungdomsboksförfattare på mässan i Göteborg. Malin Isaksson svarade att hon gör olika bedömningar för andra och för sig själv. Men inför sig själv har hon det bestämda måttet att man ska ha kommit ut med fem böcker. (Hon har två böcker kvar.)
Med hennes mått mätt är jag författare. Men jag tycker att det är en lite tuff hållning. Jag tror att jag tycker man kan kalla sig författare om man skriver saker som andra läser. Och fortsätter skriva. Jag vet inte om det här med utgivning i bokform är ett måste idag. Man kanske skriver väldigt aktivt på nätet - jag kallades en tid för nätpoet och det är väl också en sorts författare.
Många intresserade författare hörde av sig angående jobbet med manushjälp.
Nu sitter vi allihop vid våra datorer och försöker skriva de mest lockande, intressantaste, roligaste och finurligaste texterna som sedan kommer att få "tävla". Bäst text vinner och priset är liksom ett jobb.
Nästan som Idol. Fast utan elak jury.
Det var trevligt där ute i verkligheten. Trevliga kollegor att prata med och trevliga presumtiva kunder. Och jag sålde.
En bok.
Idag mellan 13 och 18 ska jag stå utanför bolaget i Söderhallarna och kränga. Inte Proletären och inte Flamman, men väl Simon-böckerna och Kameleontpojken. Antar att det blir rätt tråkigt så kom gärna förbi och snacka en stund om ni är i krokarna.
Och köp en bok!
Idag sa jag liksom upp mig från ett timvik. Kan man säga upp sig från ett timvik? Jag har bara varit tråkig sista tiden och inte kunnat ställa upp när de har behövt mig. Det kändes ganska skönt att ta steget. Men det är också lite skakigt för nu måste jag verkligen skaffa mig något annat.
Och då fick jag ett mail från FörfattarCentrum. "Manushjälp" stod det. Ett nytt coachingföretag behöver manushjälp till föreläsningar de ska lägga ut på nätet. Ämnen är t.ex. kost och motion - mina specialämnen! Typ.
De ringde upp ikväll och vi ska höras igen i morgon.
(Fortsättning följer... hoppas jag.)
Säger nog många. Doris Lessing. Jaha, en författare man läst och faktiskt lyssnat på live på Kulturhuset en gång i tiden. Oväntat. Frugan blir nog glad för hon har 25 böcker av henne i hyllan. Och då vet jag att en viss L.H. en gång i tiden lånat några stycken och de har inte återlämnats. Kanske blir han påmind om det nu...
Det känns helt okej.
Jag tror att jag startar en folkrörelse men vet inte vad den ska heta. Vi som blinkar när vi ska svänga. I bilen, i trafiken. I morse blev jag stående tre gånger för att folk inte hittar den där spaken. Man blir frustrerad. Kanske borde man börja chansa på att de ska svänga...
Maud är en riktig bäver. Det säger hon ju själv. Men vem är hon när man ringer? En utter eller bara en liten sork?
Vem kan man lita på?
...som om det aldrig skulle ta slut.
Men jag är inte den där typen som hatar måndagar. Jag har väl snarare rätt dålig koll på de olika dagarna i veckan, alltså på det sättet att jag inte skiljer dem åt så mycket. Lördag och söndag brukar vara dagarna när frugan är ledig. Det vet jag. Det är fina dagar.
Idag känner jag mig vimsig i huvet. Full av bilder. Eftersom ett nästan "färdigskrivet" projekt gör motstånd så har jag de senaste dagarna varit uppfylld av det som egentligen var mitt näst-nästa. Jag har släppt efter och låtit det strömma och en historia har utkristalliserat sig.
Men nu ska jag vara formgivare idag. Bokomslag. Och titta på en inlaga som ska sättas.
Inget att sy idag. Byxorna ska bara fållas upp. Efter uppdragsgivarens benlängd.
Jo, det är sant: Jag har till föga fallit.
Nu finns min nuna på facebook.
Vet inte vad det ska vara bra för,
men tänkte titta in och kolla.
Det händer absolut ingenting.
Än.
Idag jubilerar jag.
Hurra!
I trettio (30!) år har jag haft körkort.
Den första snön kom just under min uppkörning. Tog bort alla vägmarkeringar. Jag körde för fort. Klarade mig ändå.
Idag är jag skräddare.
Igår var jag personlig assistent.
I förrgår författare.
Gissa vad jag är i morgon?
Om man är lite sliten efter bokmässan - kan man säga att man känner sig lite bokis då?
Försöker förbereda mig för bok- och författarsnack i Östhammar ikväll. Välkommen dit om ni har vägarna förbi. 19.00 på biblioteket som ligger... ja, var ligger det? Det måste jag väl kolla upp.