« oktober 2007 | Main | december 2007 »
Nu vet jag ju! Ordet författare kommer inte av att författa utan av "för fattig"! Jag skrev det själv alldeles nyss: Att jag stundom sitter på ett café i stan och skriver och ser författig ut.
Ibland ligger sanningen så här nära. (Visar med tumme och pekfinger på höger hand.)
Ibland sägs det att man vet vad man har, men inte vad man får. Jag är dock ganska osäker på om det stämmer. Då och då upptäcker jag att jag har saker som jag inte visste att jag hade. Och jag pratar inte om mjäll, bråck eller tumörer utan mer om prylar som plötsligt dyker upp i byrålådan. Jag vill helst inte ge några exempel. Antagligen är det bara ett litet tecken på hur det här galopperande konsumtionssamhället farit fram med mig, med oss.
Och att man inte vet vad man får är väl själva poängen med att få saker. Eller hur? Särskilt i dessa tider. Det är väl också vanligare att man vet vad man inte får. Någon GPS blir det i alla fall inte tal om. Den dag jag skulle behöva en så menlös apparat för att hitta till tunnelbanan eller Östhammar får ni skjuta mig.
Och nu kände jag att jag höll på att bli allvarligare än jag redan är. Tänkte på miljön: Man vet vad man har men inte vad man får... Jag vet inte vad vi har, men jag tror att jag vet vad vi får.
Han var alltid för mycket upp i ansiktet med vimplarna. Det blev nästan omöjligt att höra vad han hade på tungan. Med det där tyget häftande över munnen kan han ställa till att kväva sig, sa vi mellan vägg och vägg. Och det var precis vad som hände. Hans mor beklagade med eftertryck sorgen och man kunde inte göra mycket annat än att hålla med. Om jag minns rätt så var det här en torsdag för fläskbussen hade precis vänt vid luckorna och var på väg att brista. Den gälla fläsksången rann ut i aftonen och vinden förde den med sig till oss där vi stod och betraktade vimpel och karl. Vi minns honom som en glad lax. Han hade alltid ett gott ord över till alla, även om det var svårt att höra exakt vilka ord det var eller hur pass goda.
2004-11-05
| Tror jag ska sätta en slant på att Bush får fredspriset nästa år. Nu när han ser sina dagar räknade i Vita huset har han ju oerhört förtjänstfullt tussat ihop några marionetter som kan åka runt, käka gott, bli fotade och låtsas prata fred i Mellanöstern och sånt brukar löna sig. Lycka till Jojje! Jag sätter en peng på dig! |
|
När jag har tråkigt då tar jag en sväng in till Staffantomen. Gör det du också, även om du inte har tråkigt.
SD får 666 tusenlappar i partistöd.
Är det en slump?
Är det ett tecken?
Är det en signal?
Jag tror att jag förstår ändå...
| Politikerna är omtänksamma och vill att vi ska kunna gå torrskodda och varma om öronen när vi väljer vad vi vill köpa bland alla lockande varor i ett stort och vackert exponerat urval. De vill också att vi ska lugnas av mjuka toner eller stimuleras av pumpande basgångar. Jag tycker att |
|
politikerna vill oss väl. Affärerna byggs in i glasiga hus så att man inte behöver hålla på att ta av sig krimmelmössan mellan inköpsställena. Och här och där placerar de ut vattenhål och lattesäljare. Perfekt. Men inte överallt? JO. ÖVERALLT!
Kommunen i Bollnäs är på god väg att sälja sitt torg - Brotorget - till ett danskt företag som där tänker smälla upp en galleria. Priset? 162.000:- (Vi har just blivit erbjudna att köpa vår lägenhet: 79 kvm - 1.550.000:- som jämförelse...)
Men motståndarna kämpar i Bollnäs med omnejd, och dokumenterar sina aktiviteter på den här utmärkta bloggen.
Vad konstigt: plötsligt tyckte jag att jag hörde grannen öppna vår ytterdörr och sjunga in i hallen. Som om han ville att jag skulle få höra en ny melodi han kommit på i bilen på vägen hem från jobbet. Eller nåt.
Men dörren var stängd och ingen sång fick jag. Eller egentligen fick jag ju en sång fast att han inte var där.
Man får glädjas åt det lilla.
I morse skulle jag åka tunnelbana in till stan. Det händer då och då men inte så ofta. På perrongen fick jag lust att vända mig med ansiktet mot väggen och händerna som skygglappar - som när man lekte kurragömma.
Jag vet inte om jag egentligen ville räkna till hundra, vända mig om och se om de var borta, eller om jag bara helt enkelt ville slippa se.
Jag har sovit dåligt i natt. Eller snarare bra men väldigt lite. Det kanske är så att jag har sovit lite mindre på sista tiden än vad jag förväntades göra. Det här kanske blir det kvartal i år då jag sover som allra minst, men jag hoppas ändå att jag ska kunna sova mer framöver. För det är inga bekymmer som håller mig vaken. Eller rättare sagt: De bekymmer jag har kräver mycket tankeverksamhet. Egentligen är det inte bekymmer; det är väl mer som hinder och utmaningar och dessa måste angripas på något sätt. Så egentligen är det taktiska funderingar och kreativa tankar som hållt mig vaken. Och jag kommer inte att tjäna så mycket pengar i år som jag trodde att jag skulle göra i år i fjol och jag skriver inte tillräckligt mycket just nu för att lyckas få in några stålar på detta inom det här kvartalet men jag hoppas inte att allt detta ska nagga mitt förtroende för mig i kanten.
Det är en del saker som håller mig vaken om nätterna. Världen är inte vad den var och mitt liv fylls av svåra frågor. Som de här:
1. Varför är inte jag som alla andra som vill ha en GPS i julklapp?
2. Varför har jag aldrig sett "Bonde söker ensamstående mamma", eller vad det nu heter?
3. Hur ska det gå för GIF Sundsvall i allsvenskan nästa år?
4. Varför flyger alla världsledarna i hundratal till avlägsna platser för att diskutera flygandets miljörisker?
5. Vad betyder GPS?
Såg Dobidoo i fredags. Ett av ämnena lagen kunde välja var "Ånge kommun". Ingen valde det. Varför, kan man undra. Men vad jag undrar över är vilka frågor som dolde sig under det ämnet. Och det kommer jag aldrig att få reda på.
Jag sorterar in den frågan bland de andra jag kommer att få bära med mig genom livet.
I en tid av arbetsbrist - nåja: den här veckan är det fullt upp - riktar jag följande fråga till mig själv:
Vilka krav ställer jag på ett jobb?
Jag har inte alltför stora krav, tror jag, men ett är i alla fall att jag ska få betalt. Det tycker jag är ett vettigt krav som alla människor egentligen borde ställa på sina arbeten. Sedan tycker jag att arbetet ska kunna ske under musik, eller att man kan lyssna på P1 när man jobbar. Det är heller inget stort krav, tycker jag, nej, och så ska man kunna göra annat under tiden.
Jag såg intervjun med Helena Bergström för ett tag sen. Den med han, filmkillen, ni vet... som är så duktig... Niklas, nej, absolut inte Sverker... Gunnar? NÄ! Han är mörk och liksom spetsig framtill. Och bra. Han som intervjuade Mikael Nykvist sen...
Äh.
Jo, hon, alltså Helena Bergström, sa att hon led av "pretentionsångest" och det är nog första gången jag hör det uttrycket. Men det är väldigt bra. Jag kan också ha lite ångest ibland för att verka alltför pretentiös, och det hedrar henne att hon känner så. Tycker jag.
Eftersom vissa av mina läsare... nåja... en i alla fall... efterfrågar listor så kommer det en här:
Verktyg jag använt idag
1. Sked
2. Bil
3. Hammare
4. Dymoapparat
5. Liten blyertspenna (som passar i fickan)
Är det bara patetiskt när man som fyrtioåttaåring hoppar och skrålar med i "Teenage kicks"?
|
Långa farbrorn var med på tåget hem från Karlstad i onsdags. Han var yngre än jag trodde att han skulle vara, men väldigt lång. Min kollega sa:
"Han är så lång att han måste böja sig ner för att kunna gå rak." Det tyckte jag var kul. |
Katarina Dorbell på Barnens Bibliotek har gjort en topplista över sina favoritböcker just nu. Så här ser den ut:
Katarinas alldeles egna tio-i-topp-lista, oktober 2007
1. Tidväktaren av Jeanette Winterson
2. Pang! sa det av Grethe Rottböll och Jeanette Milde
3. Kameleontpojken av Bengt-Erik Engholm
4. Hannas höstbok av Marie Oskarsson
5. Ghetto Girls av Magnus Ljunggren
6. Isdraken av Mikael Engström
7. Tråkmånsafton med Jonny och Antti av Adam Dahlin och Emma Åkerman
8. En andra chans av Ann Cassidy
9. Anna d´Arc av Mårten Sandén
10. Afrodite och sveket av Ritta Jacobsson
Det var väl inte så dumt?
Dessutom har man en 100 bästalista på samma sida, där man listar de böckerna läsarna röstat fram som de bästa under året. Det heter "Bokjuryn" och bland de tjugofem böckerna i åldersklassen 6-9 år finns "Simons nya vänner" med!
Jag träffade Katarina i Göteborg och hon berättade att hon hade skrivit om "Kameleontpojken" på hemsidan. Tyvärr missade jag det, och nu är det inte kvar. Men det var väldigt trevligt att träffa henne.
Hon var flink på att komma med kommentarer. Hon gav sig gärna in i diskussionen. Och varje gång sa hon: Får jag inflinka en sak.
Väldigt träffande och effektivt.
| Vilade en stund på eftermiddagen och då pluggade jag igen öronen med Robert Wyatts soloalbum från 1973: Rock Bottom. Jag har "alltid" haft skivan, dvs LP:n och därför känner jag inte särskilt mycket dåligt samvete för att ha laddat ner låtarna för att få in dem i iPoden. |
|
Långsamt gick jag tillbaka i tiden och in i mig själv, och när trumpeterna i "Little Red Riding Hood Hit the Road" börjar bygga katedraler upp mot en klarblå himmel är jag sådär härligt berusad som man bara kunde vara när det var sommar och man var kär och galen och bubblig i magen för trettio, ja! (aaaaaaaaah!)år sedan... (Jag medger att jag faktiskt skrev tjugo ((20)) först, men kom på mig själv med att plocka bort 10 år av mitt liv, eller snarare av min ålder... men det är nog också det Robert Wyatts och hans underbara musiks fel, eh, rätt, eller förtjänst - man BLIR yngre, lyckligare, vackrare, pysmysigare när man lyssnar på Rock Bottom!)
Wyatts nya skiva är också bra, och även Cuckoland som kom för några år sedan, men Rock Bottom är för mig komprimerad lycka!
Och här sitter man på Scandic Hotel i Karlstad och kan inte annat.
Snart, mycket snart, kommer det att se ut så här på aftonbladets hemsida. Jag menar: alla andra varianter har de ju redan använt.
Andra tänkbara rubriker: "Madeleine rymde med Gary Glitter" - "Madeleine blir stjärna i Broadwayshow!" - "Madeleine mördad av sina syskon och gömd i en teve - Aftonbladet har hela listan" - "Jakten på Madeleines kidnappare kan vara ny kvinnosjukdom"
Kan inte släppa det där med namnen. Men nu har jag tänkt på något annat.
Det finns ett stort miljömedvetande idag. Även om det är ganska ytligt så är det ändå positivt. Men det görs inte tillräckligt mycket åt det. Vi måste verkligen spara och dra ner på en massa saker för att kunna leva vidare på den här planeten.
Och jag tror att jag kommit på något revolutionerande. Varken mer eller mindre. Och det är här namnen kommer in igen. Jag är ute efter de långa namnen, de med alldeles för många bokstäver i. Ta till exempel ett namn som Madeleine af Ridderstolpe Gnetros. Är inte det rätt onödigt? Eller han i GIF Sundsvall som heter ungefär Mikael Olsson-Nilsson. Vad är det bra för. Eller för den skull mitt eget namn; det innehåller alldeles för många bokstäver.
När någon myndighet ska skicka ett enkelt brev till oss går det åt på tok för mycket energi bara på de där överflödiga bokstäverna. Och tänk hur mycket man skulle kunna spara i alla led om jag bytte namn till Bo Ek!
Walt Disney hade koll på det här och därför har Kalle och hans vänner bara fyra fingrar på varje hand. Smart.
När jag ska söka något på nätet använder jag nästan alltid Google och säger att jag ska "gåggla" vilket jag fått kritik för. "Det heter googla", säger närstående.
Jag kan väl hålla med om att jag har fel, men jag tänker ändå fortsätta gåggla. Och det med samma envishet som jag säger Robert Welsch när jag har en chans. Det är tyvärr inte ofta.
Min mor spelar boule varje söndag under sommarhalvåret. Hon säger då att hon ska iväg och bola, vilket jag tycker låter trevligt och är något jag själv kommer att sträva efter att få göra när jag också är 78 år. Åtminstone varje söndag. Bola betyder ju enligt de ordböcker jag tittat i "bedriva otukt". I och för sig blir jag något tveksam när jag ser dem hon bolar med...
Vad tyst det var här då. Har visst inte något att säga. Tror att det bara handlar om månadsskiftet. Ni vet: Man får en lön och så är den borta. Stålarna liksom studsar. Boink. Och man hinner inte ens ta farväl, men separationsångest får man ändå. Trots att man inte hunnit knyta an, fått en relation, börjat umgås. Det är bara ledsamt.