« november 2008 | Main | januari 2009 »
Wikegård är en riktig pratlåda. I kvällens juniormatch mellan Sverige och Lettland tyckte han att det var bra av Lettländarna att inte kasta in yxan trots att de var så underlägsna.
Kasta in yxan.
Han måste ha menat att de inte kastade handduken i sjön.
Efter ett julbesök i ålderdomen är vi nu hemma igen.
Slår igen ännu mer än vanligt ett tag. Det beror på ni vet vad. Och då är det brukligt att säga en del saker till andra. Ni vet vad. Tack det samma. Vi hörs.
Hösten har varit kreativ. Jomenvisst. Trodde att all min skapande energi skulle gå åt till de två skrivarkurserna jag haft för Studiefrämjandet, men som vanligt visar det sig att ju mer man har att göra ju effektivare blir man.
Den tredje oktober klockan 07.40 drabbades jag av en idé som legat och skavt sedan förra våren. Det var fråga om ett projekt jag borde ha tagit itu med efter det jag då, i början av oktober, verkligen hade tänkt jobba igång. Alltså någon gång nästa sommar, enligt planerna. Men jag drabbades.
Och förra tisdagen var jag klar och lämnade över ett komplett manus till min redaktör. Iofs "bara" en första genomskrivning, men ändå: personbästa på distansen.
Och nu är jag igång med nästa projekt, men där frågas det efter synopsis och jag känner att jag också behöver läsa på en del... men vad ska man ha julen till? Research!
För ett år sen ungefär hörde jag just hon Maud säga att "bensinbolagen också har ett socialt ansvar" och då osäkrade jag min revolver. Det här var på tal om att de få kvarvarande bensinstationerna på landsbygden är på väg att packa ihop. Bensinbolagen tar inte socialt ansvar, Maud, de tjänar pengar.
För en kort tid sedan hörde jag herr Littorin, ni vet han med fuskdiplomen från något suspekt universitet i USA, upprört säga att det var skam att bilproducenterna som gjort miljardvinster för något år sedan nu faktiskt borde ta ansvar för sin personal och inte varsla dem. Socialt ansvar här också. Glöm det: de tjänar pengar.
Förra veckan uttalade sig Göran Hägglund, alltså kådisen, om apoteksmonopolet. Han sa att naturligtvis skulle Apoteket AB bli tvungna att se till att landsbygden inte blir utan apoteksvaror. Skulle det inte bli konkurrens på lika villkor? Ska vissa företag i en kapitalistisk konkurrens ta ett särskilt ansvar; då blir det ju ingen konkurrens.
Man undrar vad det är för borgare vi har fått vid makten. Tror det inte på sin egen ideologi? Har de ingen ideologi? Är de smygsocialister? Visst funderar man...
I förra veckan höll jag på att råka ut för en olycka. Och allt är Maud Olofssons fel, eller kanske P1:s. För plötsligt hör jag i radion, i bilen, att allas vår favoritbäver på sitt breda mål vräker ur sig det sammansatta ordet "bilkluster". Herregud, tänkte jag inte, men jag skrattade rått och höll på att köra av vägen.
P1 borde varna språkkänsliga lyssnare...
Jag har svårt att se Maud sitta där vid Thorbjörn Fälldins köksbord och diskutera hur man ska hjälpa bilklustret. Bilindustrin kanske, men inte något kluster. Från vilken analytiker har hon fått det där?
Tvätta mun, Maud, eller gå i kluster!
Det här urklippet har jag fått från Göteborg, men jag vet inte ur vilken tidning det är klippt. Det verkar vara någon publikation i Gävle... kanske. Men man undrar ju...
|
I natt drömde jag att Zlatan fick pris för serie A:s bästa kroppsfint under november i kategorin spelare av tredje nationalitet, som det kallades. I drömmen. Det innebar att han var invandrare i ett land och spelar i ett andra, eller då blir det tredje, liksom. Väldigt noggrant uppdelat där i Italien. Men det är kul att de uppmärksammas, spelarna.
Jag undrar bara hur den där finten såg ut. |
Det här fann jag på en släktforskningssajt där släkten Widmark diskuterats länge och väl: "Enligt Jonas Norrbys 'Skattehemman och bondesläkter i Ytterhogdal ca 1600-1940' hette Rickard Widmarks far Per August Widmark född i Ytterhogdal 1886."
Det skulle innebära att min farfar och Richards pappa var kusiner. Jag kanske ska lägga ner övrig forskning nu?
Nya uppgifter! En bok stärker tydligen mitt släktskap med stjärnan! Och står det i en bok som tryckts och givits ut av ett förlag borde uppgifterna vara granskade och oomkullrunkeligt sanna. Eller hur?
Återkommer med mer fakta efter storhandlingen.
Nu börjar jag tvivla, eller hoppas att jag kan börja tvivla... Så här skrev The Guardian i sin dödsruna över Richard Widmark som dog, 93 år gammal i mars i år:
"Widmark was born in the farming community of Sunrise, Minnesota, where his Swedish-born father ran the general store."
Enligt deras uppgifter var hans far född i Sverige, och handlare, precis som min far! Det börjar likna nåt!
Och i The Times skriver de så här:
"His parents were both Swedish-born, and he was educated in towns all over the Midwest, following his father, a travelling salesman."
Det här stämmer mer överens med det jag hört hela mitt liv: att föräldrarna emigrerade tillsammans. Från Ön i Haverö.
| I hela mitt liv har jag varit medveten om den stora världen där ute. Ett stort land borta västerut, för därifrån kom ibland bilder och brev från mammas släktingar som emigrerat i början av 1900-talet. Men det allra mest speciella var att pappas släkting också fanns där: filmstjärnan Richard Widmark, vars föräldrar utvandrat ganska sent, men ändå innan 1916 då Richard |
|
föddes i Amerika. Det har följt mig hela mitt liv som en dröm - att min pappa faktiskt var släkt med filmbusen själv. När jag var liten såg jag fram emot att han skulle komma på besök, och när jag blev äldre funderade jag på att ta kontakt med hans barn. Man var stolt och lite kaxig för detta. Tills idag...
Man ska ge fan i sitt livs myter. Man ska inte rota i det där. Men hade det inte varit för att jag tog upp frågan med barnboksförfattarkollegan Martin Widmark i våras. Jag hade ju papper - om än vaga - på att Richard och jag var släkt och Martin sa sig också ha hört att filmstjärnan var släkt med honom. Så då var ju vi också släkt! Trevligt.
Tills idag. Som sagt. Jag tog tag i det. Letade fram släktboken där det stod att "skådespelaren Richard Widmark hör till släkten" under en syskonskara mycket nära min pappas syskon. Det stämde. Bara att kolla vad Richards far hette för att placera in honom rätt i syskonskaran.
Richards far hette... Carl H. Widmark och var född i USA. Hm. Men det kunde ju vara så att det var en generation fel. Någon Carl fanns det inte i min släkt. Och så hittade jag Carls far och han hette Salomon, eller Solomon, eller Samuel eller senare Sulivan, och han kom till USA 1882. Han var inte född i min hembygd, i Haverö, utan troligen längre norrut.
Hur känns det när livslögner avslöjas? Ja, lite tomt, lite fattigare. Man får lära sig leva med det. Fast det kommer att bli svårt.
Idag insåg jag att det var länge sedan jag slog upp sista sidan i tidningen för att se vad det är på teve. Det kanske är ett friskhetstecken?
Nu sitter de där. Säkra, hoppas jag, dyra, vackra och säkert slitstarka. Det är såna där Perrelli-däck, italiensk kvalitet. De liknar Charlotte litegrann, faktiskt, lika kompakta, spända, sprängfulla, liksom. Ganska hård yta.
Sommardäcken har jag gömt. Och jag säger inte ens under pistolhot var jag lagt dem!