« april 2009 | Main | juni 2009 »

maj 26, 2009

Experimentad med - kanske till och med en del av "konst i vardagen"...?

Idag iscensattes något måhända illvilligt mot mig. Inte personligen kanske, men i alla fall.

Intet ont anande gick jag Odengatan fram efter välförättat värv; jag hade precis avslutat en skrivkurs och bar därför glad i hågen en bukett röda rosor under armen. Såg på håll en ung kvinna närma sig med en stor bunt böcker i famnen och redan då osäkrade jag min revolver; hon verkade lite udda. Och mycket riktigt: när hon bara var några meter ifrån mig styrde hon in på kollisionskurs och började omständligt att falla framför mig. Men hon föll inte helt och tappade inte böckerna riktigt. Jag bromsade in, sa "oj" och rundade tjejen.

Ett trettiotal meter längre fram stod två högstadieungdomar med block och pennor i händerna och antecknade.

Hm. Undrar vad de skrev om mig? Hjärtlös? Känslokall? Asocial?

maj 14, 2009

Amerikanska

I P1 igår eftermiddag meddelades det att Barack Obama gjort en kovändning i någon viktig fråga. Nja, tror bara att det handlade om hur amerikaner misshandlat och torterat oskyldig utomlands, och det kan väl ändå inte vara så himla viktigt. Det handlade om huruvida dessa övergrepp skulle offentliggöras. Något Baracken varit positiv till tidigare. Men nu kovänt.

Och det är det jag blir nyfiken på: kan man kovända i USA, och vad heter det i så fall? "He made a cow turn." Eller är det bara det han talat om när han gastat CHANGE hela tiden: "Change we will!" liksom?

maj 13, 2009

Tingeling?

Nej, jag var inte på Konstfacks vernissage igår. (Har ni förresten tänkt på hur det där stackars ordet "vernissage" ofta stavas fel?) Men däremot sneglade jag på sångtävlingen i teve. Det var första kvalomgången och Sverige var med.

Det var precis så äckligt överdrivet på alla sätt som man kunde förvänta sig. Och så det där klassiska presentatörsparet: hon supermodell och han avdankad "tevepersonlighet". Och båda skrikande "Allååååå Jorööööööööp" så fort musiken tystnade. Vad är det i just hysteri som man tror omedelbart omvandlas till glädje, rolighet, mys, underhållning? Fattar de inte att mikrofonerna är till för att de ska kunna PRATA med publiken.

(Och det här med ung vacker kvinna i par med lite äldre hårt korsetterad kladdgubbe?)

Jag var tvungen att stänga av ljudet mellan bidragen, som i och för sig också var ovanligt plågsamma. Men när den maffiga manskören kom in blev jag alert. Det blev ett ryskt Tingeling! Men hur jag än sökte kunde jag inte hitta självironin... De är otroligt subtila, de där ryssarna.

maj 08, 2009

Drake!

Min fru fick en introduktion i Flash och så här blev det: