|
7/4 -6 Nu Jäpp. Nu kör jag på nya bloggen: www.bengterikengholm.se Eller klicka bara på "Tillbaka" där uppe till vänster. Kom in och läs där istället och vräk ur er och kommentera - communication! Nya tider Jaha ja. Nu börjar det lossna med The New Blog of Mine. Sandra hjälpte mig igår igen och eftersom hon inte fått tag i någon Malmö-biljett till idag så finns support nära till hands även denna dag. (Förresten: Är det någon där ute som ska åka från Stockholm till Malmö idag, i morgon eller på söndag så är en ung journalistpraktikant intresserad av att åka med...) D E N N Y A B L O G G E N kommer du att hitta på min förstasida. Alltså bör du kolla in då och då på www.bengterikengholm.se. Just nu ser det väldigt, och då menar jag VÄLDIGT tråkigt ut. Men den här sidan kommer att finnas kvar som vanligt tills jag fått ordning på evrysing. Återkommer senare idag! (En dag som jag tillägnar Bratz , ja, alltså jag ska jobba med översättning.) 6/4 -6 Simons högsta önskan Idag meddelade förlaget att boken kommit dit, och att de skickat ett exemplar till mig. Vad säger man? Spännande? Puh... En kväll till och det funkar ändå inte. Fördelen är ju att bloggen ser ut som vanligt. Fån Jag har insett att jag behåller mitt leende lite för länge. Alltså; jag möter någon på trottoaren. Jag ler och hälsar. Efter en stund upptäcker jag att leendet fortfarande är kvar. Det ser säkert löjligt ut. Är det något jag borde göra något åt? 5/4 -6 Krångel Sitter och bökar för att få till en mer lättskött blogg, med möjlighet till kommentarer och allt. Men servern krånglar. Vill inte vara med. Och det här kan leda till att jag försvinner. För alltid. Eller någon dag. Men ni tappra läsare har ju tålamod och massor att se fram emot. Som rapport från filminspelning med Roy Andersson på söndag. Ni vill säkert också veta hur det går med försäljningen av min kropp, om jag säljer mig helt till någon östermalmskärring eller om jag blir av med den bit för bit... Dessutom är det lite annat på gång: Boken är ju snart i var bokhandlares hylla - den lär levereras till förlaget den här veckan. Och med den följer eventuellt festligheter. Vem vet. Ge alltså inte upp om jag fastnar. Vi hörs! 4/4 -6 8.710:- Jaha. Just då man äntligen tycker sig ha fått upp näsan över ytan slår de till: Skattemyndigheterna. Restskatt. Över åtta och ett halvt tusen känns oerhört mycket när man har en snittlön brutto 17.000 i månaden. Det är alltså nu man MÅSTE börja spela nätpoker. Eller sälja sin kropp? Kom och köp! Eller medicinska experiment? Kom och skär! Rea: Allt ska bort! Städa svart? Diska svart? Måla svart? För att klara sig, eller för att överhuvud taget kunna ha några lediga veckor i sommar. Pest. 3/4 -6 Prosit! Det kan väl ändå inte vara sant: Jag nyser. Det är ett slags vårtecken, eller så är det kvinnan från igår som givit mig onda ögat. Allt kan hända på Loppis i Vårberg. Som att en man slog en annan i ansiktet med ett pussel. Det hände vid grannbordet. Och att någon inte vill ge 10 kronor för en pryl och sedan slåss om den när man ska dumpa den i containern. Men nu är jag alltså allergisk. Tur att det regnar idag. 2/4 -6 Ilska Idag har jag skällt på en kvinna. Det var länge sedan sist. Men det var välmotiverat. Hon hörde till stammisarna bland försäljarna på Loppiset och jag tillhörde amatörerna. Därför skulle jag sättas på plats. Och jag äter inte skit. Det fick hon veta. Jag fick tunnelseende efteråt och var tvungen att gå ut. Sen kändes det bra. 1/4 -6 Första april Och jag har ingen aning om jag har blivit lurad, förutom på saker vi sålt på Loppisen. Men de där dinosauriespåren i Kina... Och Leijonborgs elskatteutspel... Och att svt verkligen får sända en så usel serie som "Bota mig". Kan det vara aprilskämten? Måste kolla i DN. Imorrn. För nu ska jag sova. 31/3 -6 Gammalt skräp Jaha, i morrn är det dags. Vi ska sälja en massa gammalt skräp på loppis. Vi har lånat bil, burit ner kartonger fulla med grejor från vinden, fixat en växelkassa och kolhydratladdat hela veckan. Det blir tidigt i morrn. Vi ska försöka vara där vid 8-tiden, i Vårberg alltså. Vid fyra hoppas jag att alla grejor är borta, varje bok, varje leksak, varje hylla, lampa, femtiotalsbord, är borta. Så kan man vara ledig på söndag... Annars blir det samma visa igen. På söndag. Men i morrn är det ju första april... det öppnar ju möjligheterna för en affärsman! 30/3 -6 Torsdag Idag har jag översatt och tänkte fortsätta nu ikväll, men jag behöver vila. Även från datorn. Så vad gör jag här? 29/3 -6 pappa Nu har jag lagt till en ny pappatext. Det är den sjunde och spänningen stiger... Comments Jo, jag leker med tanken på att profissionalisera bloggen lite. Utan att bli hipp och släppa mina ursprungliga Lo-Fi (lågfilosofiska) tankar. Skulle vara kul om det fanns möjlighet att kommentera direkt, istället för genom mail, som ju inte så många orkar göra. Kanske göra lite reklam för sig. Vara med i någon sånhär... vad heter det... blogglista, typ. Samtidigt har man ju inte så mycket att säga. Kanske borde jag berätta mer om vad jag gör? Som att jag såg en mycket bra film igår: Brokeback Mountain, eller att jag nyss var på en riktig kultspelning med Calexicos sångare Joey Burns, eller att jag nästan bara lyssnar på MOGWAI nuförtiden eller att jag just läser en knäpp bok av favvisen Haruki Murakami: "Hardboild wonderland, and the end of the world". Hm. Nä, sånt blir lite väl tråkigt i längden. Kanske jag borde ha små rubriker man kan klicka på, som "Musik", "Litteratur", "Småkryp jag älskar", "Min familj", "Släkten", "Nekrologer" och annat skoj. Får verkligen ta mig en funderare på det där. Vad vill jag? Varför gör jag det här? Pekpinne
Förstår ni vad jag menar? Men det finns inga bra pekbilder på nätet men jag tror att jag ska ge mig ut med kameran och fota och sen göra en hel pekbok med härskarmän! (Undrar om man kan få förskott på en sån idé?) 28/3 -6 Peka finger Vad kommer det här pekandet ifrån? Jag fick tidigt lära mig att det är fult att peka. Jag antar att det vara likadant för er. Men idag pekar han åt mig igen, Göran Persson, och den här gången i DN. Annars brukar det ofta vara när han, under någon nyhetssändning i teve, kommer ut med sina kamrater från något europeiskt toppmöte. Då står han där och pekar. Liksom mot oss. Jag vet inte när det började men jag minns att Bush och Blair gjort så i några år. De håller varandra om ryggarna, skrattar och pekar. Det är väl där Göran lärt sig att peka. Är det någon som forskar i det här? I så fall vill jag gärna veta varför de pekar. Är det bara ännu ett tecken på härskarbeteende eller vill de visa varandra någonting? 27/3 -6 23.11 Precis nu kom jag på att jag har tvättstugan i morgon bitti sju noll noll... Förträngt. Borde ha... Nu får jag ta mig upp extra-extra tidigt och sortera skitiga kläder. Så det var därför jag hade tänkt lägga mig tidigt ikväll. Hm. (Och hur logiskt är det då att sitta uppe en stund till och skriva det här i bloggen?) 15.000
Jag borde ju ha fixat räkningarna, men jag har räknat istället. Tecken. Inklusive blanksteg. 15.623 var det i min novell och tävlingsbestämmelserna säger "max 15.000 tecken. Inklusive blanksteg." Först tänkte jag rensa lite bland vokalerna. "Vntrmmt" förstår ju alla vad det är, och se där: 15.620! Men det höll inte. Mst tnk t ngt nnt stt. Hm. Insåg att jag istället för indrag hade lagt tre mellanslag före nytt stycke. Haha! 15.337. Och då upptäckte jag också att det var blanksteg efter punkten i slutet av varje stycke. Rensa. 15.289. Okej. "I stället" fick bli "istället". 15.287. Det rök några "någonstans" och de visste var de tog. Gick igenom hela texten igen. "Sjuksköterskorna" blev "sköterskorna", språket blev mer effektivt och vägvinnande, ett och annat "att" "som" och ett "hela tiden" försvann i ett nafs. Jag strök en mening. Barasådär. 15.004. "På något sätt" blev "på något vis" och "intill" blev "vid". 15.000! HA! När jag var klar och hade skrivit ut skiten började jag tänka på den stackare på Vår Bostad som ska sitta och kolla så att ingen bryter mot reglerna... 26/3 -6 Varm om huvet Igår shoppade jag i Skärholmen. Jag gjorde en del av alla min uppskjutna ärenden. Ni som läst mina funderingar ett tag vet att jag är bra på att skjuta upp. Saker, alltså. Sånt som ska göras, och nästan njuta av det. Nu har jag efter mer än en månad fixat nytt batteri i klockan, lagom till sommartiden. Skosnörena i mina kängor har sett hemska ut hela vintern, men nu har jag snörat om dem med nya snören! Hudsalvan, den mjukgörande, har varit slut ett tag, men nu har jag en fet tub. Och sist men inte minst: Jag har köpt en mössa som jag bara ser lite miffo ut i. Den är stickad och grön och jag har den på mig nu. Det är bara en sak som oroar mig: Det står F-F i vitt på sidan och jag vet inte vad det betyder... "Föräldrafritt"? Hm. "Frölunda-Färjestad"? "Fy-faan"? eller, oh hemska tanke: "Fist-Fucker"....! Bikes...
Jag, på mc-mässa? Ja, det händer ibland. Eller det kan hända. Eller snarare: Det har hänt en gång. Idag. 25/3 -6 Tugget Nyss hörde jag en mor säga till sin dotter: "Jahörnt varu sejje." Är det så vi pratar i Stockholm? Det är väl klart att ungarna heller inte pratar så tydligt då, så manint hör va dom säj. 24/3 -6 Ut i solen Jo, jag kostade på mig en tur i solen. Man kan göra mycket i solen så här års. För mig kan det vara svårt att komma vidare, liksom. Jag har en iskantsmani som är ganska svårartad. Jag vill hjälpa solen på traven och kan bli stående länge och hacka i kanterna med skorna. Det är mycket tillfredsställande. Mindre tillfredsställande är mp3-spelaren som jag köpte billigt hos Clas Ohlson för ett tag sen. En liten skitgrej, det visste jag ju innan, men man tror ju ändå att den ska fungera. Man kör igång den, lägger den i fickan och den ger upp. Man tar upp den, kör igång den, lägger den i fickan och stannar den. Vansinnigt irriterande. Jag har bytt en gång. Nu ska jag byta igen. Den funkar när den ligger stilla eller om man har den i handen. Då kan man till och med skaka på den utan att den lägger av. Strange. Som om den inte vill vara ensam. Men om musikspelaren fungerar kan man lyssna på Mogwai. Långsam gitarrbaserad musik med psykedeliska influenser. Låtar som intron. En av favoritlåtarna, "Kids will be skeletons" från "Happy songs for happy people", byggs upp som ett långt intro och först efter två och en halv minut träder en melodi fram. Fint. De flesta låtarna är instrumentella och i vissa anar man bara röster och textrader. Befriande. Från Glasgow kommer detta fullständigt trendokänsliga band. Positiva bilder Igår bjöd SVT min humanistiska själ på lite värme i en mörk tid. 23/3 -6 Hårfärgning Min käre vän J verkar inte ha något bättre för sig på jobbet än att söka info om hårfärgning och jag är mycket tacksam för det! Nu har jag fått en hel del små tips att använda i historien om Moa och Vajlet. Nu kan de börja fundera på hur de ska få håret på framlidne utbrytarkungen Garibaldo svart igen. Men varför ska det vara svart? Det verkar bara cirkusdirektören Abari Morifa veta... Bara jag får tid att skriva... Jag har dock hållit vad jag lovat och skrivit minst en mening om dagen i två veckor. 22/3 -6 Abulkasem Så har det varit idag. Igår sol och is. Idag abulkasem. Helt enkelt. Rena invasionen. Och fullt upp. Tvätt och innebandy samma dag är inte bra. Och det blir dessutom en massa ny tvätt när man svettas. Men det har ändå varit helt abulkasem. Jag lovar att some day ska jag bli mer inspirerande 21/3 -6 Bengt Idag har jag namnsdag och familjen är sådan att den och dess medlemmar gärna vill fira allt som går att fira så idag firar man mig. Tack Anita för tips om bläckfiskbläcket! Det ska in i Vajlets tankar. (Visst är "Vajlet" ett fantastiskt namn?) 20/3 -6 En Steven Wright "I put instant coffee in a microwave oven and almost went back in time." Lunch Jag sitter hemma och "jobbar". NEJ! Jag sitter hemma och JOBBAR! Det har blivit ett par sidor i Boken. Står dock inför ett problem. Hur gjorde man förr om man ville färga grått hår till svart? Nu pratar jag typ hundra år sedan och inga hårprodukter. Aska och skokräm tänkte jag att de skulle testa, men om någon har någon bättre idé, eller knäppare ändå, så maila mig. Och så när man sitter så här och jobbar hemma, då glömmer man lätt lunchen. Och så blir man bara kaffesugen. Kaffe och mackor. Ansträngde mig lite och skar upp en tomat. Tänkte på Norge. Där är det tydligen vanligt med smörgåslunch. Och norrmännen överlever ju! Nu blir det korrläsning av två översatta avsnitt av Code Lyoko, sen ska jag iväg och JOBBA kvällspass. 19/3 -6 Blue screen blues Solen gick i moln, datorn i barndom och jag ut. Söndag Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. Men jag jobbar vidare. 18/3 -6 En Steven Wright Allt finns inom gångavstånd, bara du har tid. Schlager... Vet egentligen inte vad som är värst. Att Carola vann eller att jag ens bryr mig. Vem har svar på såna frågor? Vännäs? Män är från Merkurius och kvinnor är från... Vännäs. Blås Något jag hatar är när dammsugaren vänder sig så att all varm luft blåser rakt på mig. Jag vill inte det. Det får mitt adrenalin att pumpa och jag vill vara glad när jag städar. 17/3 -6 Idag är det mycket Ah! (Stön) Åååh! Jaa! (Skrik) Åh-aaaah! 16/3 -6 Häromdagen myntade jag mig ett uttryck. Jag skulle lämna tillbaka böcker på biblioteket men blev sittande hemma och skrev i stället. Då tänkte jag: "Bättre skriva en bok än lämna tillbaka några på biblioteket." 15/3 -6 Hur funkar jag? Man blir orolig när man vaknar med följande ordlek i huvudet: 14/3 -6 Nu har jag fastnat i missbruk igen. Kan inte låta bli. Det har blivit värre sedan jag fått tillgång till tyngre grejer. Men det är inte bara det. Ibland behöver man det bara. Det ger liksom stunder av fokusering och ett slags lugn man inte... JAG inte hittar annars. Men visst är det sedan DN började med de svårare rutorna som det blivit svårare att låta bli. I somras var det Sundsvalls Tidning som såg till att jag blev vaken sent på nätterna med blyertspennan och ficklampan. Jag har fastnat i Sudokufällan igen. 13/3 -6 Åsikter, alla har så många åsikter. Eller det verkar som om de har åsikter. Kanske är det någon annans åsikter som de klär sig i. Jag vet inte vad jag tycker om det. Man ska väl ha något att säga. Och jag var inte med när åsikterna delades ut... 12/3 -6 Hemresa
Hem och hem. När jag åker norrut säger jag att jag ska åka hemöver några dagar. Och när jag åker söderut säger jag att jag ska åka hem igen. Hem och hem. Blir man kluven eller stärkt av att ha två hemorter i världen? 11/3 -6 Kölsillre
Idag har jag sett snö. Runtomkring. Och ännu fler gamla bilder. Och lite sport. Och lite schlager. Och mamma.
10/3 -6 Kölsillre Idag har det varit mycket gamla bilder. Vi har tittat på och pratat om. Alla dessa bilder med människor ingen längre riktigt kan placera. Platser man känner igen är intressant. Dramatiska händelser. Eldsvåda, till exempel.
9/3 -6 Kölsillre Ja, jag är i Kölsillre. Sitter i mitt gamla rum och skriver. Nyss bjöd jag mor på kaffe och semlor, semlor från Bollnäsbagaren. Köpte på vägen. Nu har jag röjt undan en del antikviteter (bl.a. en AST advantage! 7302) för att få plats med datorn och sånt. Jag har lovat mig själv att skriva minst en mening på mitt bokprojekt varje dag och det ska jag hålla även när jag inte är hemma. Sidan 139 skrev jag igår och den döde har lyfts upp ur vattnet och legat på Lit de Parade i sin vagn inne i cirkustältet. Stämningen är förtätad. Vad ska hända nu? Ja, det får jag se om en stund. Idag försökte jag även ta en bild på mig själv, en bild som ska vara med på BonnierCarlsens hemsida. Det gick väl sådär... 8/3 -6 Idag har jag tänkt på ordet "förrättningscontainrar". En container där en förrättning ska ske. Hm. Det handlar i klartext om bordellbaracker där man ska kunna köra in bilen och få önskade sexuella tjänster utförda på sig och sedan åka ut igen. Jag undrar om man åker ut på andra sidan eller om man måste backa. Det verkar väldigt effektivt, lite trångt och helt bisarrt. Det är så de tänker lösa "det stora behovet av sex" som kommer att uppstå i Tyskland under Fotbolls-VM i sommar. I Tyskland är prostitution tillåten och en paraplyorganisation för de tyska kvinnoförbunden går nu ut och ber de män som tänkt sig köpa sex under VM att se sig för så att de anlitar legala horor, sk. finhoror (mitt begrepp) och inte fulhoror (mitt begrepp det också) som kommer att välla in i tusental från öst. De säger också att man kan känna igen dessa på att de har en hallick som ska ha betalt. De uppmanar männen att hjälpa dessa kvinnor att ta kontakt med sociala myndigheter. Männen ska alltså se upp med kvinnor som tvingas till prostitution och i stället vända sig till de lyckliga, frivilliga tyska hororna i förrättningscontainrarna. Antagligen kommer det att tryckas upp broschyrer som lämnas ut till alla män som är på väg till VM. Känns det här sjukt? Jag skäms ibland över att vara man, för i grund och botten är det ju ändå kundunderlaget som gör att företeelser som prostitution och trafficking existerar, och kunderna är för det mesta män. Borde inte de där barackerna kallas förorättningcontainrar? Usch vad allvarlig jag blev idag. Beror det på att det är kvinnodagen? I morgon åker jag norrut till mor. 7/3 -6 Språket engagerar! I alla fall Janne som genast hörde av sig. Han berättar att en arbetskamrat till
honom inte lärt sig att säga "egentligen" än. Nej, det där är vanligt och man hör varje dag
folk säga "ejenklien" och "ordenklit". Till och med i teve. För att inte tala om "pogram"
som man till och med hör i P1 då och då. Janne nämner "pallarell" som är en härlig
omkastning. En av mina söner har alltid kastat om stavelserna och igår slank det ur honom
ett "splattra" och det gav mig nostalgiska känslor. Förr var det "prulla", "skabetti", "fjölt"
och "fläjjen" hela tiden. Janne har också en teori: Och visst är det härligt att det blir fel ibland. Språket lever och andas och jag får något att anmärka på! 6/3 -6 Rena långläsningen Idag har jag tänkt en del på språket. Sportspråket är kul för att det blir ganska ofta en skön begreppsförvirring i stundens iver. Det har jag varit inne på tidigare. Men också i vardagen kommer de härliga grodorna som gör livet värt att leva. Idag hörde jag en kvinna säga: "Jag minns inte men jag har en baktanke." Vad hon menade, antar jag, var att hon hade svaret någonstans i hjärnans utkanter men kunde inte skaka fram det. Så förstod jag det av samtalet. För hon kan väl inte ha menat att hon hade en baktanke med att inte komma ihåg? Eller kanske var det så att hon kände att det var det undermedvetna som hade en baktanke med att inte släppa fram minnet? Så kan det ha varit... En arbetsledare jag hade en gång sa när hon tyckte att vi kunde backa lite och inte fortsätta sträva på: "Nu tycker jag att vi har nått upp till ribban." Jag tänkte i mitt stilla sinne att det väl är över ribban man ska sträva. För ett tag sedan hörde jag en annan kvinna säga att "De håller varandra bakom ryggen". Dubbeltydigt det också. Konspiratoriskt stöttar de varandra. Så skulle det kunna tolkas, för det blir ju en blandning mellan att "de håller varandra om ryggen" och att de "går bakom ryggen". Underbart. Och så en klassiker som jag hörde första gången i början av nittiotalet: "Man kan ju inte dra alla över en kant." Nä, det kan man inte, för då hamnar alla på samma ställe på golvet, eller? Sedan dess har jag hört det så många gånger att jag snart tror att det i framtiden kommer att heta så. Men hon som sa det där hon sa också "Han gör det på kin piv". Hon var jätterolig, både när hon visste om det och när hon inte hade en aning om det. Annars är det också en intressant upplevelse när man kommer på att man alltid uttalat ett ord fel, eller helt enkelt sagt fel ord. Jag insåg plötsligt en dag att det inte heter "attrialjer" utan "attiraljer". Det var pinsamt och jag började genast tänka efter i vilka sammanhang och inför vilka personer jag hade sagt så där tokigt. Jag har också en mycket god vän (jag tror hon läser den här bloggen...) som vid ett tillfälle sa att hon hade "övertrakasserat" sitt konto. Det var jätteroligt, men jag sa ingenting då. (Förlåt!) Men visst är det ett härligt uttryck! Varje månad trakasserar man ju sitt konto, och vissa månader övertrakasserar man det. Andra ord jag minns att man sa när man var mindre är: Muntasch, korssten, fallmskärm, dektektiv. Men nu kom jag inte på fler. Kan man inte tänka sig att ni, 8-10 personer, som följer min blogg, hör av er med andra tokigheter? Maila till bengt_erik_engholm(at)hotmail.com Jo, jag kom på en tokighet i den högre skolan där inte bara jag brukar säga fel: "Framledes" brukar man säga om man menar något som ska hända i framtiden. Men det heter "framdeles", tro det eller ej. 5/3 -6
Var på hockey. Dom andra vann med 4-0. Eller... jag vet inte vilka jag höll på. 4/3 -6 Idag har jag köpt en bok. Jag funderade om jag skulle fortsätta med det seriösa läsandet ett tag till, men det slutade ändå med att jag gick ut i snön med en fet deckare på nästan sexhundra sidor. Inte så att den är oseriös, men ändå. Man måste blanda. Tänker mig Tidholms ny diktsamling "ERROR" och innan den ska jag äta i mig lite snaskig spänning. Såg någonstans att bara 10% av alla vuxna män någon gång läser en bok. Är det sant!? Tanken får mig att minnas en intervju med Tomas Brolin på sjukhuset när han råkat ut för den där hemska skadan hösten -94... Intervjuaren tyckte att Brollan nu hade tid att läsa böcker. "Böcker?" sa Brolin, "så sjuk blir jag aldrig." Vad ska man säga? PS: Såg en man med pipa idag igen. Han hade i och för sig dreadlocks. Är det en ny trend på gång? 3/3 -6 Idag såg jag en man som rökte pipa. han var väldigt avlång i snön och pipan var liten och krokig i hans hand. Jag såg hur det glödde i den men jag kunde inte avgöra om det var Greve Hamilton, Borkum Riff eller om han snobbade sig med en Caledonian. Knappast hartsch eller mariana mitt på gatan och eftermiddagen. Det får han väl göra när han kommer hem och slår sig ner vid brasan i rökrock och tofflor. Det är sällan man ser folk röka pipa nu för tiden. Det har blivit omodernt. Det är lite synd. Jag menar om man ska röka så är det trevligare med pipa. Jag försökte lära mig det för länge sen. Det var så mysigt att pilla ner tobak, packa och tända. Och gott luktade det också. 2/3 -6 Idag ringde de från Roy Andersson och Studio 24. Roy vill ha mig med i sin nya film, Du levande, och det kan jag väl. Jag ska spela "folkmassa", eller snarare "middagsgäster" vid en disputations-middag. Enligt han som ringde ska vi "sitta till bords och resa oss upp". Så det ska inte vara några problem och det bör inte ta mer än en dag. Det låter väldigt Roy Andersson. Jag ska ha frack, så Göran: Du har väl inte gjort dig av med fracken? Jag behöver den i april! 1/3 -6 Ny månad. Nysnö. Inga nya tankar. De har nog snöat över och frusit in. Borde vara i fjällen och åka skidor. Det vore nåt. Då tar jag en gammal grej istället. Jag lovade "Lena" svar om det här med döden som hon skrev om till mig när jag skrivit om det någon gång i januari efter en begravning jag varit på. "Lena" säger att man inte kan VARA död för när man dör blir man ingenting och man kan inte vara ingenting. Om någon då frågar mig om min far, ska jag svara att han är ingenting? Men det stämmer inte för han är fortfarande allt det han var, i alla fall i mitt och andras minnen. Men däremot finns han inte i bemärkelsen "lever". "Han var" kan man säga, eller "Han är inte längre". (Om någon vill skämta till det så kan den säga: "Än vad då?" Men det bör man undvika för man ska inte skämta på det sättet för man kan få så konstiga bilder i huvudet av en sån fråga.) Jag skulle helt enkelt kunna svara "Han dog". Då undviker jag krångel. Om någon frågar "Lever din far?" då blir det enkelt. "Nej" är lättaste svaret. Men om någon garderar sig och frågar "Lever din far eller är han död?" då blir det bökigare. Jag kan naturligtvis upplysa personen om det ovanstående resonemanget, men det kanske känns lite krångligt för att inte säga förmätet. Enklare då att svara "Han lever inte" (annat än i mitt minne, kan man lägga till). |
